Ella 5 månader. Pälsen har börjat komma och man kan ana en antydan till fana på svansen. Den unga damen har blivit, ja just det, en ung dam.
      Hon har slutat med att slå med ena tassen i vattenskålen för sedan raskt köra ner nosen och blåsa så att vattnet sprutar över hallgolvet. Att välta matskålen och därefter sätta sig och vrålskälla på den är inget som en fin ung dam gör heller.
     Och vårt lager av svarta sockar verkar sedan några veckor vara intakt.
     Nja, lugn kan man väl inte direkt kalla henne (fråga Myra, som aldrig får vara ifred) men det gör inte längre ont när krokodilkäftarna slår ihop över handleden. De sylvassa pliggarna har just lämnat plats för de något mindre vassa nya tänderna som poppar upp här och var.
    Full av bus och full fart men med en vilja att vara till lags, lyhörd och dessutom en spontan apportör som vid tre och en halv månads ålder stack iväg och hämtade en kråka och direkt kom och lämnade av den perfekt.
    Ja, det är en härlig tid av utveckling som vi får följa.
Tack Erika & Eva för förtroendet att få förvalta denna skatt!